Vi kommer inte överens, blir sårade, ledsna, besvikna och arga på de människor som betyder mest för oss som vi har starka band till. Våra syskon, partners och föräldrar väcker ofta starka känslor. Varför är det så svårt? Ibland kan det förstås röra sig om en helt hopplöst egocentrisk person. Men inte alltid. Vi läser in saker hos andra som kanske inte finns där, uttrycker inte tydligt våra känslor och behov, förväntar oss att bli förstådda ändå.
Mycket kan förstås utifrån våra tidiga relationer i livet, tidigt förvärvade sår och kränkningar. Möjligheten att lära känna sig själv och att reflektera kring sig själv, känna och tänka kring sig själv och sina känslor är hjälpsamt. Man kan fråga sig: Vilket är mitt problem? Vad känner jag? Hur kan jag tänka kring detta? Var går mina gränser?