Psykodynamisk terapi – PDT

Centralt i psykodynamiskterapi är att psykiska symtom har en mening och är möjliga att förstå. Man menar att psykiska symtom, som ångest och depression, uppstår då man inte längre hittar sätt att hantera känslor och relationer. Det kan vara strategier som tidigare i livet var funktionella, men inte längre är det.

Psykodynamisk terapi visar på goda, hållbara resultat. I studier har man sett att resultaten i psykodynamisk terapi kan bli bestående och att individen fortsätter att utvecklas psykologiskt efter att psykoterapin är avslutad. Man tillägnar sig inre psykologiska verktyg. Psykodynamisk terapi efterfrågas alltmer, inte minst av individer som gått i KBT som upplever att de behöver fördjupa sitt arbete med sig själva för att komma vidare i sin utveckling. I psykodynamisk terapi arbetar man utifrån flera teoretiska områden: objektrelationsteorin, anknytningsteori, psykoanalytiskteori, personlighetsteori, affektteori och relationell teori.

Det som är specifikt för PDT och som skiljer sig ifrån KBT är att man uppfattar människans inre som en dynamisk process. En dynamik mellan olika önskemål, motiv och drivkrafter och att inre konflikter uppstår av detta. Detta skeende är mer eller mindre medvetet. I psykoterapin anses det meningsfullt att skapa mening, öppenhet och förståelse för detta.

Man arbetar även med innebörden och betydelsen av symtom. Man försöker förstå sammanhang, mönster, motiv och drivkrafter. En grundläggande tanke är att man styrs av tankar och känslor som inte alltid är medvetna. Vi har psykiska försvar som skyddar oss känslomässigt från inre konflikter och smärta. Det kan röra sig om komplexa känslor av tex mindervärdighet och ilska.

I en psykodynamisk terapi får man möjlighet att tala öppet och fritt om olika svårigheter, både det man upplevt tidigare i livet och det som äger rum här och nu. Tidiga relationsmönster bär vi ofta med oss genom livet. Inom ramen för den terapeutiska relationen har man möjlighet att utforska sina tankar och känslor för att lära känna sig själv bättre, se mönster och för att förstå hur problem uppstått. Därmed kan en personlig förändringsprocess komma till stånd.

I de fall man varit utsatt för trauman, antingen tidigt i livet eller som vuxen är det ofta meningsfullt att kombinera psykoterapin med specifik traumabehandling (se EMDR).

Plågas man av specifika depressions- och ångesttillstånd är det ofta till hjälp att även arbeta med KBT i terapin. (Se KBT) Det går oftast bra att integrera de olika psykoterapiformerna.